Tuesday, November 01, 2011


Kära tango elever och vänner!
Det är den sista dagen i Sverige i år, och vi ska ta flyget mot vår kära Buenos Aires ( nuestro Buenos Aires querido) med bagaget fult av nya berikanda erfarenheter.
Återigen, hade vi nöjet, som Nils Holgersson, att göra en underbar resa genom Sverige! Jag är medveten att inte alla svenskar har gjort det men vi, argentinska dansare har gjort det två gånger! Vi känner oss jätte priviligierade att kunna ha rest, känt till, smakat, lyssnat och tittat på Sveriges många fina landskap. Tack vare argentinsk tango!
Jag sitter här nu i Sveriges södraste punkt, precis på Nils Holgersson väg (vilken tillfällighet!) efter en månad resa och minns alla trevliga tillfälle.
Den 28 September landade vi i Stockholm, Arlanda och tog tåget till Sollefteå, där Norrlands bästa kock och naturligtvis, tanguero, tog hand om oss. Då började vi att njuta av vår svenska favorit mat: tunnbröd,algköt och lax i alla former ( rökt,gravat, bakat etc).Som tur är ,inte surströmming det här året, den "njöt" vi av förut. Vår underbara värd "beställde" brittsommar för oss hela veckan och tango workshops i Sollefteå finaste hus " Tingshuset". Bortskämda, åkte vi vidare, till Luleå. Då fortsatt vi med det goda svenska köket med chilenska variationer.Tango eldsjälar är nämligen det sympatiska chilensk-svenska paret. För utom tango började vi att bada bastu och vänta på snö. Istället fick vi se lite norrsken, vilken tur! Men bästa norrskenet såg vi på Planetariet, när vi blev inbjudna av vår tango elev som arbetar där. Oförglömligt för mig blev min första teaterpjäs i Sverige, på svenska, på Norrbottensteater, som hete " Evigt ung". Jag blev överraskad att jag inte bara pratade svenska, men kunde förstå och njuta av det språket! Jag fortsätter nämligen att läsa svenska på svenska institutet i Buenos Aires och det är bara i Sverige som jag får använda språket! Det var i Norrland, som jag för första gången vågade undervisa på svenska! Vad spännande! Det finns nämligen några tangoelever som inte pratar engelska! Luleås tangueros följde med oss till Piteå, där det under nästan hela helgen pågick Tango Festival. Tango Piteå är redan vår familj. Jag kan inte finna ord för att beskriva hela den underbara veckan i Piteå. Det handlar om fantastiska människor. För att börja, våra elever har kommit långt i från som Kiruna och Gällivare eftersom vi inte kunde åka till Kiruna det här året ( vi har sett Hotellet och rullade i snö förra året...). Det handlar ocskå om tangueros från Luleå, Skellefteå, Umeå, Stockholm och Göteborg som var där för att träffas och dela tango och fika med oss. I Piteå fika är väldig viktigt, så vi fick fika och umgås jättemycket med våra kära tangueros. Jag fick också dansa gammaldans: jag var särskild bra på schottis och hambo, sa mina maestros från Kiruna och Luleå. Jag tackar jättemycket för de trevliga danserna under fikat. Norrlänningar har dans och eld i hjärtat och när de får höra musiken, dansar de alla. Det blev magiskt när alla tangueros dansade schottis. Norrlänningar gör allt " ordentligt". När de dansar- dansar de ordentligt, när de dricker eller äter, gör de det på detta viset också, när de firar, då finns inga svenska gränser. Därför hamnar många av dem i Buenos Aires, där vi väntar. På Piteå festival erbjöds också opera premiär " Maria de Buenos Aires" på svenska i fina Acusticum. Vi båda blev berörda av den fantastiska musiken och skådespelarna. Den där kvällen saknade vi Buenos Aires, med då blev milongan till tröst. En vecka gick snabbt och det blev en lång och bekväm tågresa från Älvsbyn till Göteborg. Victor och jag är svenska järnvägsälskare. Vi vägrar att ta flyg genom Sverige eftersom vi tycker så mycket om att resa i landet och svenska tåg. Mitt i natten, när tåget gick genom Sollefteå, fick vi kramar vår tangovän som kom för att träffas sista gången, 3 minuter på stationen. Det är jätte skönt och jätte latinsk ( osvensk). Vi fick våra favorit öl och tunnbrödsrullar med lax som avsked. Så kom vi fram till Göteborg. Jag ljuger inte när jag säger att våra underbara svenska organisatörer fixade att vi fick hela månadens brittsommaren. Nu vet ni alla, att det var på grund av oss- Sveriges varmaste Oktober. I Göteborg kunde vi göra långa promenader och tasoliga bilder ( och med Evert Taube vid Operan!). Det blev också mycket intensivt med tango och vi märkte att vi är omtyckta som tangopedagoger och också som människor i Göteborg, som vi besökte för andra gången. Milongor varje dag och många workshops som lurade nästan alla latinska tangueros. Vi har haft uruguayanska,argentinare, mexikanska dansare på kurser, här och med uruguayansk DJ som kom från Norrköping.Vår speciella organisatör är persisk tango eldsjäl. Det blev också persisk mat åt oss! Om man säger att svenskar inte är spontana och bjuder aldrig hem, håller jag inte med. Eller kanske förvandlar de sig när de dansar tango. Vi blev hembjudna även hos andra tango organisatören. Vi har haft det så bra i Göteborg så bestämde vi oss att återkomma. Därför lämnade jag mina tangoskor som ett tecken och önskan att komma tillbaka.Göteborg gick för snabbt förbi och vi åkte tåg till Skåne. Skåne är vårt äldsta tangoställe i Sverige- vi har kommit hit i 8-10 år. Vi har många gamla elever och vänner och det inte är lätt att besöka alla. Vi försöker att dela vårt tango- och socialliv. Först stannade vi 2 dagar i Höllviken, hos en par elever som träffades och gifte sig tack vare tango och våra lektioner. Det här året fick vi inte stanna i Turning Torso ( på 50:e våningen), men vi hade det trevlig i Höllviken, vid stranden. Resten av vecka åkte vi mellan Trelleborg och Malmö. Vår trevliga organisatör och värdinna, har bytt sitt lilla hus på prärien mot en lägenhet. Det känns verkligen hemma hos henne, när vi sitter och lyssynar till svenska visor, dricker röd vin och tittar på staden i dimman. Skåne tar avsked av oss och idag, efter workshops och fika med våra elever ska vi till våra sista milonga i Malmö. Vi ska säker träffa många ansikten som vi känner igen. Det finns jätte många tango elever som har blivit vänner till oss och det finns inget avstånd mellan Sverige och Buenos Aires. Vi känner oss på "tango vis", nostalgiska och melankoliska idag , för vi ska lämna Sverige imorgon. Vi har faktiskt blivit lite " försvenskade", som de säger i Buenos Aires. Vi tar med oss bra vanor från Sverige som att passa tider. Vi som argentinska medborgare beundrar Sverige och även om vi har aldrig bott här har vi tillbringat så mycket tid här under 8-10 år att det känns som hemma. Med och utan tango. Tango har gjort oss till världsmedborgare, därför är vi också svenska medborgare.
Vi tackar alla som gjorde den här underbara resan oförglömlig!